Då vs nu..
Då:
Vs nu:
Newfoundlandhundens färger
Bebisbild tre
Bebisbild två
På denna bilden är jag inte heller mer än någon månad
När jag var bebis!
Lillmatte har hittat några bilder på mig när jag var bebis!
De har nämligen försvunnit, för husse och mattes extrena hårddisk gick sönder och där låg alla bilder från när jag var liten, så tråkigt! Men nu har lillmatte hittat några på hennes gamla mail!
Här får ni se en (fler kommer senare):
Här kollar jag på tv och kan inte vara mer än någon månad! Förstår ni nu varför jag alltid fått ligga i lillmattes säng och sova?
Historia 6
Här kommer dagens inlägg om min ras:
I människans tjänst
Förfäderna till newfoundlandshunden levde tillsammans med Beothuk-indianerna som var de ursprungliga invånarna på ön Newfoundland. Beothuk-indianerna använde hundarna som pack- och dragdjur. När sedan européerna kom på 1400- och 1500-hundratalet togs hundarna till hjälp att frakta fisk inåt land. Hundteam drog slädar med timmer och bidrog till koloniseringen av Newfoundland. Hästar var få och dyra att få tag på. Newfoundlandshunden blev allt mer uppskattad då den var en duktig simmare som till skillnad från andra hundar använder sig av bröstsimtag. Varje fiskebåt hade minst en newfoundlandshund för att dra in linor och nät till land och vid behov rädda sjömän som fallit överbord. Även idag används newfoundlandshunden som livräddare på badstränder i flera länder.
Det finns otaliga historier om newfoundlandshundar som räddat människor ur vattnet både på kommando och spontant. Swansea Jack räddade 27 människor och 2 hundar från att drunkna under sin sjuåriga levnad i Swansea i södra Wales. När Napoleon försökte fly från Elba föll han överbord men räddades av en newfoundlandshund som tillhörde sjömännen som förföljde honom. En av de mer kända newfoundlandshundarna är Seaman som följde med sin husse Meriwether Lewis på Lewis och Clark expeditionen över nordamerikanska kontinenten. Han var till sådan nytta för expeditionen att man inte kunde tänka sig att sälja honom till indianer som ville köpa honom.
Under de båda världskrigen användes även newfoundlandshundar som en del i krigsansträngningen, främst som starka draghundar. En av dessa hundar var Gander som följde med sitt regemente Royal Rifles från Kanada till striderna i Hongkong 1941. Han hjälpte till att slå tillbaka japanska soldater vid tre tillfällen. Den sista gången tog han upp en kastad japansk handgranat och sprang med den mot fienden. Gander dog i explosionen men räddade på det sättet flera sårade kanadensiska soldater. Han erhöll år 2000 postumt Dickin-medaljen som delas ut till hundar som gjort extraordinära insatser.
Nu för tiden används newfoundlandshunden mest som sällskapshund men i många länder arbetar den som räddningshund och terapihund.
(Wikipedia)
Historia 5
Historia
Rasen uppstod på ön newfoundland vid Kanadas sydostkust från en ras som kallas St. John´s Dog. Leif Eriksson hade på 1000-talet med sig stora, svarta björnhundar som det har spektulerats blandade sig med indianhundar som sen gav upphov till St. John´s dag. Johan Cabot återupptäckte Newfoundland år 1497 och i hans efterföljd kom skepp alltifrån Skandinavien till Spanien. De tog med sig mastiffer, portugisisk vattenhund och pyreneiska herdehundar som man tror kan vara delaktiga i uppkomsten av newfoundlandshunden. Redan på 1600-talet kom de första newfoundlandshundarna till Storbritannien och det var där som hundarna utvecklades till dagens newfoundlandshund. De båda världskrigen innebar en kraftig decimering av antalet hundar men därefter har antalet sakta stigit i antal. De första newfoundlandshundarna kom till Sverige redan i slutet av artonhundratalet.
(Wikipedia)
Historia 4
Idag har husse, matte och jag varit på långpromenad. Berättar mer strax, först lite om min ras.
Skötsel
På grund av storleken så behöver newfoundlandshunden mycket mat, speciellt under den intensiva tillväxten det första året. När hunden är fullvuxen vid tre års ålder så minskar ämnesomsättningen med cirka tio procent vilket gör att man får anpassa födointaget efter hur aktiv hunden är. Som alla hundar så mår den bra om ägaren aktiverar den och inte blir någon soffpotatis vilket kan hända om ägaren föredrar att sitta still.
Pälsen är vattenavstötande och så kallad dubbelpäls med en mjuk och tät underull. Täckhåret är rakt eller lätt vågigt. Pälsen kräver regelbunden vård med kamning och borstning. Minst en gång per vecka bör pälsen kammas igenom och gärna en kortare genomgång varje dag. Det blir annars lätt tovor, speciellt om hunden badar mycket. Efter badet är det viktigt att torka pälsen så mycket det går. Det tar ändå lång tid innan pälsen är riktigt torr. Skräp i form av småkvistar och gräs fastnar lätt i hundens päls på baksidan av benen och är lättast att få bort strax efter skogspromenaden. Hunden fäller underullen på våren/försommaren då vinterpälsen byts mot sommarpäls. För att inte då få stora drivor av hundhår, visserligen mjukt och lätt att plocka upp, krävs daglig genomkamning och plockning av underull.
Här är en kompis som fått sin underull bort kammad.
(Wikipedia)
Historia 3
Hälsa
Som alla stora hundar så kan även newfoundlandshunden få problem med höft- och armbågsleder. Cirka 54 procent av i Sveriges födda och röntgade hundar är helt fria från höftledsdysplasi och ungfär 68 procent fria från dysplasi i armbågarna. I sverige används endast avelsdjur med fria höfter och armbågar eller med bara lätt dysplasi hos ens hunden.
När jag var ca 1 år operarade jag mina armbågar. Själva armbågsskålen var "trekantig" förklarade doktorn och inte rund som den ska vara så att benet ligger fint där i. Innan mig hade husse och matte en hanhund som hette Pelle. Han blev 11 månader då de var tvungna att avliva honom då han hade höft problem. Det var så illa att det inte gick att göra något.
Jag hade inte riktigt så allvarliga problem så det gick att åtgärda. Nu mår jag toppen!
Historia
Utseende
Pälsen är oftast svart, kan ibland vara brun eller vit med svart teckning. En newfoundlandshund har simhud mellan tårna och tjock, tät och en vattenavstötande dubbelpäls. Den svart/vita varianten kallas i USA och Storbrtannien för Landseer efter konstnären Sir Edwin Landseer. I Europa är landseer en egen ras. Mankhöjden för hanhundar är ca 71 cm och för tikar ca 66 cm. Genomsnittsvikten för hanar är 68 kg och för tikar 54 kg.
Jag själv är en ganska liten newfoundland, mankhöjden vet jag inte men jag väger runt 50 kg, ibland lite under. Många som klappar mig som har haft newfoundland brukar fråga om jag är valp. Dels för jag har sån energi och att jag är så liten.
Hörs kompisar, puss på er!
En av mina sämre fotodagar.
Historia..
Temprament
Newfoundlandshunden är känd för sitt mjuka temprament, lojalitet och naturliga instinkt för att rädda människor och djur ur vattnet. I USA och Storbritannien kallas den för "the gentle Giant", den vänlige jätten.
(Källa, Wikipedia)
Historia..
Tjena kompisar!
Jag tänkte börja med en ny grej. Varje dag kommer jag berätta litegrann om min ras, här kommer första:
Newfoundlandshunden är en stor, vanligen svart, hund som ursprungligen användes som arbetshund på ön Newfoundland vid Kanadas sydöstkust. Den hjälpte fiskarna att dra upp nät men var också med i båtarna som livräddningshund. På land tjänstgjorde den som draghund och som pålitlig post- och brevbärare.
(Källa Wikipedia)
Det är så konstigt att jag är som mina äldre kompisar var. Att det ligger i oss fortfarande för jag älskar vatten, dra med leksaker och vill helst ha något att bära när vi är ute på promenad.
Hörs sen, då kommer en dagens outfit! Puss på er..
Jag i stadsparken
Teddieängen..
www.teddieangen.com
Min mamma hette drömmen och min pappa kom från en annan kennel. Drömmen kan ni läsa om på Teddieängen, hon dog i samband med en förlossning för något år sedan.
Vi har flera gånger tänkt att åka och hälsa på alla björnisar igen men det har bara inte blivit av. Får säga till matte och husse att vi får ta och göra det nu snart!
Bild tagen från teddieangen.com
